|
Jag är en hopplös människa när det kommer till kärlek, det har aldrig riktigt varit min grej.
Det har varit Wictor, Jonas, Mathias, Robin osv, men inget egentligen på riktigt.
Kärlek kan ses på så många olika sätt, men för mig är det jag hittills haft inte kärlek.
Kärlek känns, den går inte riktigt att sätta ord på, den är bara så uppenbar.
Du kan förneka den hur mycket du vill, men människor som känner dig, märker den ändå.
Pirret i magen är bara ett försök till att förklara, det är olika för alla.
Jag skulle kunna säga att Nicklas var min första kärlek, och också den enda.
Antagligen för att det inte finns någon som fått mig att må så bra,
men inte heller någon som fått mig att må så dåligt.
Ingen har jag kunnat dela så mycket med, ingen annan finns kvar efter såhär lång tid.
Än idag vill jag tro det allra bästa om dig, "jag om nån" borde väl veta?
Den dagen det är kärlek, den dagen vet ni om det!
|
